paperdoll

Här är den. videon/låten som Anders gjorde till mig när jag fyllde 25.
Tv-programmet som gjordes lägger jag bara upp på FB och kan ses av dom som känner mig, det kändes lite för privat.

Min man är den bästa, det bara är så. Jag har haft en enorm tur som haffade det kapet. Snart 6 år av team awesome baby!

Oj vad längesen jag uppdaterade. Det här får bli ett prov för att se om någon fortfarande är intresserad av att läsa den här rackaren.
Det är ganska mycket som har hänt och jag orkar inte uppdatera om allt, livet rullar liksom på i väldigt bra takt, allting känns löjligt bra och vet ni, jag och älsk har bokat resa till Verona i September, jag har en känsla av att det kommer bli låångsamma arbetsdagar den här sommaren. Men resan tror jag kommer bli fantastiskt.
Jag är lite sjuk så nu ska jag invänta my man som kommer med lite kärlek och glass, den perfekta kombinationen.

Kärlek så länge!


Vi är så ruggigt fula på den här bilden från 2007 (??). Men den bjuder jag på
What's up with the coneheads and the 70's pants?

Lördagen var över all förväntan. Jag fick världens grymmaste överraskningsfest, som var helt vansinnigt välplanerad och grym med massa älsklingar (det är inte alla som får ett eget tv program). Dagen började med att jag trodde att jag skulle jobba men icke, istället blev jag bortrövad av mina tjejer på ansiktsbehandling, sminkning, ny frisyr och en ny garderob. Sen väntade den grymmaste festen jag någonsin varit med om på norra berget i en Christinaanpassad lokal med prinsesstema
Icke att förglömma Christinaboken som jag fick i fredags av Ballan, den finaste present jag någonsin fått som var fylld med kärlek från både ballan och flera andra älsklingar. Shit vad jag älskar er, och jag antar att ni älskar mig tillbaka ;)

Min fantastiska, snygga, snälla och underbara sambo har gjort en låt till mig och en tillhörande musikvideo. Det var så att jag grät, ganska mycket faktiskt.. videon kommer på facebook inom kort men här är texten.

This is for you

 

Across the common crowd

Of faces that I’ve seen before

Like a moth I’m drawn towards her light

To catch fire and explode

To be reborn

 

Every time when I am weak

You pick me up, back on my feet

And whenever I’m away

I can picture you

In the rear-view

 

This is for you  x 2

For all the smiles

All of the tears

And all the laughter

All of the times

 

For all the times I treat you wrong

Can't make it up, but here's a song

All these years and still you blow my mind

You're in my blood

You're in my wine

 

So come on Paperdoll take the Saturday off

We can stay in bed all morning til’ the evening comes

No phones, no cats, just you and me

And all the horror movies we can possibly see

 

25 years, take a look around

At all the things you’ve accomplished, all that you have done

You should be proud

We’re proud of you

 

This is for you  x 2

For all the smiles

All of the tears

And all the laughter

All of the times I spent with you

Jag älskar er!

Jag börjar få lite halvt som halvt ångest nu, håller på att läsa två kurser samtidigt som är ganska jobbiga, mest för att båda kurserna har så otroligt mycket litteratur, detta då dom båda är på distans. När jag sitter och skriver och läser så blandar jag ofta ihop dom och skriver om hälsopsykologi i ett arbete om rehabilitering och vice versa.
Idag vaknade jag med en katt på varje sida av mig under täcket, trampandes. Det är skitjobbigt när dom gör så. Anders blir mest less för Rocky tar liksom sats och trycker ut Anders ur sängen, svårt att förklara men dom slåss om vem som är alfahannen.

I förrgår var det ju säsongsstart för Lost, vi bestämde att vi skulle bli som normala människor och se avsnitten vecka för vecka, men igår kväll hade vi tråkigt och såg att det hade kommit nio nya avsnitt. Så var det med den planen, nu har vi plöjt Lost och ärligt talat så är det ganska segt att komma in i serien efter ett lååångt uppehåll, men det ser ganska lovande ut.

I örigt såg jag greys igår och grinade som vanligt, varför varför varför ???? Frågan är om jag kan fortsätta se det överhuvudtaget nu.

Nu frukost, sen plugg, sen Ballan. Excellent


När jag hör den här tänker jag alltid på 2007 och Nybrogatan

Hörrni nu är det hockey som gäller för hela slanten. Jag och älsk har laddat med lite bärs, jordnötter och ett glatt jävla humör. Vi är som två huliganer som skrämmer vettet ur katterna genom att skrika och svära i takt, men det hör ju liksom till..

Heja heja heja !!

Vad händer idag egentligen, jag vet inte riktigt. Papput fyller år och vi ska äta smörgåstårta, det är bra. Vet ni vad som är mindre bra? Att jag måste köpa kurslitteratur för 3000 spänn! Känns som att det finns roligare saker att göra för pengarna, what to do. I helgen jobbar jag, känns lite trist men jag gillar mitt jobb som tur är så det brukar alltid gå bra. Just ja, imorrn ska vi fira Nino som fyllt år, då blir det lite rödtjut, det gillar jag som ni vet. Kanske, kanske krogen men är inte så sugen eller upplagd på det.
Igår skrek jag hela kvällen, varför? jo för det var hockey och Timrå¨, det gillar jag också.

Ni kanske märker min entusiasm för saker och ting, framförallt för det här blogginlägget. Men jag kan skriva om en rolig sak: Snart åker vi till Åre (ons)! Underbart. Speciellt underbar är såklart Anders, ett riktigt kap så att säga.

Är hon söt? socker

Nu ska jag ner på stada för lunch med Ballan och Lina. Vet inte varför jag var tvungen att skriva det, antar att jag får lite dåligt  samvete för att jag är så sjukt dålig på att uppdatera bloggen.

Som ursäkt får ni lite bra musik. I give you tada... min Idol Johnny
(Förresten så grinar jag alltid när jag ser den här videon, jag är tydligen känslig)

Idag har jag varit på arbetsintervju, vill inte säga för mycket men åh vad jag vill ha det här jobbet!
Jag intalar mig själv att det gick bra så får jag må bra ett tag.

Ikväll förfest hos Ballan med gott (och dyrt) rödtjut, sen Danko Jones på stadshuset (åh vad jag längtar), först lite jobb på Clas. Detta blir bra, om jag bara kunde bestämma mig för vad jag ska ha på mig ikväll, tror det blir kjol, det är lite festligt.

Btw, "The songbook" av Paul Simon är en löjligt bra skiva, "Kathy´s song" i synnerhet. Vet dock inte varför det står Simon & Garfunkle i det här klippet då det bara är Paul Simon.

Jag hatar att baka och laga mat stundvis, idag när älsk fyller år så borde jag offra mig men det tänker jag inte, därför får han baka.
Nu ska jag dammsuga och kila ner på Ica, nåt bör man ju liksom göra. Jo förresten vet ni vad jag gjorde, jag klev upp 06,30 gjorde två latte, frukost och sjöng för karln, bara det borde väl få han på fall hehe. Hans lammkött sjunger i falska stämmor.  Men däremot fick han paket med grodpapper. Jag vet inte varför men igår när jag var på stan och såg inslagningspapperet med grodor på så utbrast jag och mamma i stämmor att det papperet ska han ha. Varför då liksom, det är ju inte så att jag (eller mamma) förknippar min älskade sambo med grodor, hm, detta får jag analysera vidare på.
Även fast jag inte vill baka, köper grodpapper och sjunger falskt på hans födelsedag så älskar jag den människan så fantastiskt mycket!

Grattis min älskade själsfrände!

Jag kommer att vara trött imorrn. Är uppe nu och busar för mitt älsk fyller 28 år imorrn, min fantastiska man som har lammkött (mig). Eftersom vi försöker att inte äta kolhydrater, likaså hans föräldrar och mina så slipper vi göra någon tårta, känns skönt. Istället ska vi äta hallon med grädde och mörk choklad. Nä fy fan vad tråkig jag blev nu,sorry..

Vi har haft inventering idag på jobbet, jobbade mellan 19-22 och jag måste erkänna att hjärnan är lite slapp efter allt räknande. MEN jag kan konstatera att det inte är helt fel att jobba på Clabbe, efter att vi inventerat i cirka en timme så fick vi en halvtimmes betald rast där cheferna beställt bitelinepizza helt på företagets bekostnad, och jag har ju läst ganska mycket om personalvård, arbetsmiljö och dess inverkan på arbetsprestationer och jag kan säga att på mitt jobb är nästan alla nöjda, och att dom bokade in The Ark på 90 års jubileumet kommer jag aldrig att glömma, Kamprad släng dig i väggen!

I övrigt har jag hängt med mamma på stan hela dan, händer mycket nu, Anders fyller imorrn och syrran på lördag, sen får vi inte glömma Danko Jones på stadshuset på fredag, det är ju så man vill hoppa högt.



Ha det bra och susse gott!

Nu har jag varit kass på att uppdatera, men det är lite så min blogg fungerar. Jag uppdaterar när jag har tid och lust.

Ska skriva lite om visiten hos Eva nån annan dag nu måste jag ventilera något annat. Eftersom mitt extrajobb är inom handels så innebär det att i januari och februari är det inte jättemycket jobb, detta resulterar i mycket egentid vilket iofs är bra för både kropp och själ, om man inte har massa vänner och känner sig trygg med sitt eget sällskap så kan detta bilda lite panik, så har det inte blivit för mig, jag njuter. Jag älskar att jobba men jag älskar även mitt eget sällskap, grisarnas sällskap, Anders sällskap och mina älskades sällskap. Hur som haver, det jag skulle komma fram till att i all denna ensam tid så har jag förutom druckit enorma mängder latte sett på greys, har laddat hem avsitten allt eftersom dom släppts i USA. JAG DÖÖÖÖÖR!! uan att försöka paja för er som följer serien i Sverige så kan inte detta hända, vilka sjukt underbara avsnitt jag har sett, totalt äckelsorgliga och tårframkallande. Men det som händer nu i serien är helt sjukt, jag dör på riktigt nästan. Jag var bara tvungen att ventilera efter att ha suttit och kippat efter andan i 40 min, åh vad ni har mycket att se fram emot.

Nu ska jag åka och handla med ballan, blir mys/scones/vin/te kväll hos henne med massa finfolk.


Just nu går "Dashboard Confessional" varma i högtalarna, låten "Stolen" är för bra för att vara sann, enjoy!



Btw, om ni har tid över för lite självrehabilitering så se The Secret!

Vet ni vad ni måste göra om ni inte redan har gjort det.. Ni måste se "Into the wild". Jag och Anders blev förlorade i den igår, helt fantastisk, gripande och vacker. Sen så skadade det ju inte att det var Eddie Vedder som stod för soundtracket, han är vad jag brukar kalla ett musikaliskt geni, jag kan drömma mig bort i Eddie när som helst.

Jag kände nästan att jag kunde identifiera mig lite med huvudkaraktären i filmen (Emile Hirsch, en läcker man), om hur jag gång på gång kan äcklas av samhället vi lever i och egentligen skulle jag bara vilja bo i en stuga eller koja ute i skogen där jag bara har Anders, naturen och djuren till mitt förfogande.

Iaf så bör ni se filmen, annars går ni miste om något.



Snart ska jag åka slalom, det är min definition på att leva livet.

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg till min älskade lillkisse Pajas.
Pajas (ploppen) har jag känt sen jag var sex år, han har alltid varit fet, för fet för det mesta så när han var utekatt så satt han mest på bron för om han vandrade iväg och grannens hund jagade han så hade han inte en chans eftersom att han var just för fet. Han var sjukt go, svart vit med prickar i ansiktet som satt lite både här och där. Han åt alldeles för mycket mat men vi tänkte att , äsch han är ju ute, han får springa av sig det. Men Pajas satt bara på bron för han var ju så fet (och lat). Han kunde inte få nog av mys och var snäppet vassare på mys än Lilo. Pajas hade en glöd i ögonen, en vänlig glöd som uttryckte kärlek och trygghet, han älskade människor och litade på dom flesta, han ville hela tiden vara med och om man släppte ut honom så gick han in en sekund senare bara för att man öppnade dörren. På sommrarna kunde detta lätt bli förvirrande för Pajas då ytterdörren alltid stog öppen, skulle han vara inne eller ute, ett kattmysterium. När han var bebis så såg han ut som en boll, en hårig boll som var vild, han var fet redan då och nu när jag tänker efter så har pajas alltid varit fet, det har liksom varit hans grej.
För några år sedan flyttade mamma och Kenth (Pajas husse) isär, och Pajas fick bo i en lägenhet i Haga, han trivdes för han behövde inte gå ut och han kunde bara ligga hela dagarna och vara fet, precis som han ville ha det. Ju äldre han blev desto tovigare blev pälsen, en blandning mellan att han inte kom åt o tvätta sig för han var så fet och att han var gammal och inte orkade. Han fick åka till veterinären några gånger och bli rakad, efter dom äventyren så såg han ut som en pudel som någon hade misslyckats rejält med. Men Pajas var nöjd, och fet..
Pajas blev äldre och äldre, tröttare och tröttare, smalare och smalare. Pajas var nu inte längre fet utan mager som en sticka, hans glöd i ögonen försvann och han blev senil. Lederna hängde inte med och han glömde att äta.

Idag lämnade Pajas oss, nästan 19 år gammal. Han har haft det bästa kattlivet man kan tänka sig, varit älskad som få och bortskämd till tusen.

Älskade lilla ploppen vad jag älskade dig, min äldsta vän..



Pajas och Lillan

Det finns inget jag  hatar mer än djurplågare, vidriga människor som sätter sig över försvarslösa individer. Jag kräks på er