paperdoll

Idag tänkte jag tillägna ett inlägg till min älskade lillkisse Pajas.
Pajas (ploppen) har jag känt sen jag var sex år, han har alltid varit fet, för fet för det mesta så när han var utekatt så satt han mest på bron för om han vandrade iväg och grannens hund jagade han så hade han inte en chans eftersom att han var just för fet. Han var sjukt go, svart vit med prickar i ansiktet som satt lite både här och där. Han åt alldeles för mycket mat men vi tänkte att , äsch han är ju ute, han får springa av sig det. Men Pajas satt bara på bron för han var ju så fet (och lat). Han kunde inte få nog av mys och var snäppet vassare på mys än Lilo. Pajas hade en glöd i ögonen, en vänlig glöd som uttryckte kärlek och trygghet, han älskade människor och litade på dom flesta, han ville hela tiden vara med och om man släppte ut honom så gick han in en sekund senare bara för att man öppnade dörren. På sommrarna kunde detta lätt bli förvirrande för Pajas då ytterdörren alltid stog öppen, skulle han vara inne eller ute, ett kattmysterium. När han var bebis så såg han ut som en boll, en hårig boll som var vild, han var fet redan då och nu när jag tänker efter så har pajas alltid varit fet, det har liksom varit hans grej.
För några år sedan flyttade mamma och Kenth (Pajas husse) isär, och Pajas fick bo i en lägenhet i Haga, han trivdes för han behövde inte gå ut och han kunde bara ligga hela dagarna och vara fet, precis som han ville ha det. Ju äldre han blev desto tovigare blev pälsen, en blandning mellan att han inte kom åt o tvätta sig för han var så fet och att han var gammal och inte orkade. Han fick åka till veterinären några gånger och bli rakad, efter dom äventyren så såg han ut som en pudel som någon hade misslyckats rejält med. Men Pajas var nöjd, och fet..
Pajas blev äldre och äldre, tröttare och tröttare, smalare och smalare. Pajas var nu inte längre fet utan mager som en sticka, hans glöd i ögonen försvann och han blev senil. Lederna hängde inte med och han glömde att äta.

Idag lämnade Pajas oss, nästan 19 år gammal. Han har haft det bästa kattlivet man kan tänka sig, varit älskad som få och bortskämd till tusen.

Älskade lilla ploppen vad jag älskade dig, min äldsta vän..



Pajas och Lillan