Vår kärlek var ju du
Det känns fortfarande lika tungt, jag undrar när man kan bemästra sorgen?
Det känns som att min sorg har tagit ett grepp om min hals och vägrar att släppa. Saknaden och sorgen är stor likaså smärtan i mitt hjärta. Som om någon tagit tag i mitt hjärta och nypt till, om man för en sekund inte tänker på hon och man kanske till och med hinner skratta till den sekunden så nästa sekund kommer man på sig själv och man får uppleva smärtan ännu en gång. Min älskade Wilmis, om du visste hur tomt det är utan dig..
Jag och Anders pratade idag om hur vi ska klara oss utan dig, du har ju funnits med oss sedan den dag vi blev tillsammans, du var en del av oss och vår kärlek.
En sak som får mig att må lite bättre är när jag tänker på hur Niklas sitter i himlen och stryker dig över ryggen och matar dig med kokt fisk, han gillar djur alltså kommer han ääälska dig, du är inte bara ett djur utan även ett mycket klokt djur. Ni får ta hand om varandra och glöm aldrig hur mycket jag älskar dig, du finns alltid i mina tankar och lägenheten känns som en tom kall grotta utan dig, väggarna har krympt ihop och samma dag du försvann ifrån oss blev det höst. Jag är glad för att du fick uppleva sommaren på balkongen med oss.
Jag älskar dig!
Just ja, Niklas ibland kan Wilma tokjama men då är det oftast uppmärksamhet hon eftersöker eller möjligtvis en ny låda att ligga i, jag antar att ni har dom bästa lådorna i himlen.
-kärlek till er-
Dagens låt: José Gonzales - Heartbeats
http://www.youtube.com/watch?v=iB32Qu2OrnU
Har försökt ringa dig både igår och idag, men ingen sötjäkel. Provar senare under kvällen med förhoppningsvis bättre lycka. Ja, i himlen finns det gott om lådor. Och Janne, Niklas kompis gillar också små katter som Wilma. Så nu har hon två kompisar :)
Dessutom så får man äta hur mycket kokt fisk man bara vill i himlen. Man kan busa från morgon till kväll utan att bli trött. Men jag gissar att Niklas redan tagit med henne till moffis koja. Nu sitter dom säkert där i båten och fiskar. Niklas fiskar och Wilma sitter bredvid och jamar nöjt. Sen är ju Niklas så snäll att han sen kokar fisken som han fångat och matar Wilma med :)
Puss puss
Hej på dig min underbara vän! Efter att jag pratat med dig idag om söta Wilma så kom jag och tänka på den här fina dikten som jag tycker är helt underbar. Kram på dig och så hörs vi av mer i veckan. Jaana
The Last Battle
If it should be that I grow frail and weak
And pain should keep me from my sleep,
Then will you do what must be done,
For this -- the last battle -- can´t be won.
You will be sad I understand,
But don´t let grief then stay your hand,
For on this day, more than the rest,
Your love and friendship must stand the test.
We have had so many happy years,
You wouldn´t want me to suffer so.
When the time comes, please, let me go.
Take me to where to my needs they´ll tend,
Only, stay with me till the end
And hold me firm and speak to me
Until my eyes no longer see.
I know in time you will agree
It is a kindness you do to me.
Although my tail its last has waved,
From pain and suffering I have been saved.
Don´t grieve that it must be you
Who has to decide this thing to do;
We´ve been so close -- we two -- these years,
Don´t let your heart hold any tears.
Tack för samtalet idag, du är ju helt enkelt underbar. Vad mer kan jag säga? *puss och puss till mitt söta!*
Läste just dikten du fått skickat till dej av Jaana, ryser för att den var så fin, och tro det eller ej: hon Imbo som aldrig gråter fick tårar i ögonen!
Nä, jag köpte mössan på Åhlens faktiskt. Men du och jag lyckas ju alltid med bedriften att köpa likadan pryls ;) Saknar dig! Du måste också lägga upp dina roliga köp sen. Puss, älskar dig!