paperdoll

Älskade älskling.
Jag vet inte om jag har rätt till att skriva ett inlägg om er, om sorgen, om kärleken om älskvärdheten om systern och om brodern.. men jag tror jag måste.

Efter att ha suttit och pratat med dig i några dagar och försökt vara positiv så har jag märkt att den som egentligen varit positiv är du, jag kallade dig stark och sa att jag beundrade dig för att du kan hantera din sorg på det sätt du gör, nu har jag insett att det är sån du är och jag är så ledsen för att du/ni får uppleva det här, du med din positiva bok har kanske hjälpt dig själv att hantera det här, vad vet jag? Det enda jag vet är att jag gråtit varje dag sedan den där morgonen och jag vet egentligen inte varför, jag träffade aldrig brodern, jag visste dock vilken fantastisk människa han var och som jag sa igår så gillar jag människor som är unika och egna, alltså jag hade gillat brodern.
Jag gråter för jag vet hur du gråter inombords, jag gråter för att hur mycket jag än älskar dig så finns det inget jag nånsin kan göra för att få honom tillbaka, jag gråter för jag vill sitta där och hålla dig i handen och torka dina tårar.
När du gråter i telefonen vill jag bara sträcka mig fram och kyssa din panna och stryka ditt hår, men jag kan inte..

Jag hoppas du vet att jag finns där med dig och som jag sa igår, du och jag!

Din historia om honom och hur han var tvungen att duscha innan han åt mat har fått mig att skratta flera gånger igår och flera gånger idag, jag skrattar just nu.
Jag är ledsen för att jag aldrig kom och hälsade på i påsk och i jul och i sommar, tänk om jag fått äran att träffa denna broder? Då hade jag haft tur.

Jag älskar dig min Anna "frugan"!
Puss och kärlek, jag kommer alltid vara din alldeles egna sötjävel!